Vi hade Broster Broster och Lena Granhagen som läste sagor om guatemalanska gatubarn.
De fick lära sig alfabetet av Smokey Robinson
Och Patti Labelle
Och så fick de lära sig hyfs av Johnny Cash
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
4 kommentarer:
jag kunde nog varit utan patti och smokey, men jag kunde fan ha behövt lite fostran av Johnny...
Fast den hemska sanningen är att mitt hem var så jävla vänsterradikalt så vi hade ingen tv. Cocacola var också förbjudet. Fan.
Jo, Johnny Cash (härlligt omdöpt till Johnny Trash i videon!) hade säkert varit behjälplig i din uppfostran. Alfabetet klarade du bevisligen ändå. Men visst är det lite svängigare med Smokey och Patti jämfört med Fem Myror, va?
Asså...näää, magnus, brasse och eva i mitt hjärta! Varje gång jag ser ett "O" fylls jag av "oooh, vad det låter bra, det är oet i ordet som gör det!". Det är ett fint gammalt shownummer. Jag tror fan inte att jag kunde ha stavat till ellefant utan fem myror. Även om min mor gjorde sitt yttersta för att förhindra. Nä, patti får ursäkta. Eva är den första kvinnan för mig.
Fem Myror har sina poänger, det ska medges. Men på det stora hela är det nog tyvärr så att det dels är en ganska blek kopia på Sesame Street, dels att den musikaliska skillnaden programmen emellan är avgrundsdjup. Smokey Robinson och Stevie Wonder är lite vassare vokalister än Magnus Härenstan, om man säger.
Skicka en kommentar