Man kan konstatera att journalister älskar listor. Det verkar som att det journalistiska behovet av att förenkla verkligheten och förklara det oförklarliga blir som störst när ett år ska summeras. Det är en på många sätt löjlig världsbild som ligger till grund för resonemanget. Kan man mäta vilken idrottsinsats som var störst? Och hur kommer den att värderas om 50 år? Vilka artister var viktigast under 2007? Varför hamnar man i allmänhet i fosterställning av skrattkramper när man går igenom motsvarande lista från 1997?
Den lustigaste är nog att det finns folk som verkligen tror på att det är någon sorts riktig kommitté som knåpat ihop listan enligt vetenskapliga kriterier, istället för två svettiga redaktörer som suttit och kladdat lite i ett block över ett par koppar automatkaffe.
Och som ni alla redan förstått kommer nu denna tråd utmynna i en årslista. Men jag rangordnar ingenting!
Årets resmål: Ikaria. Naturskönt, lugnt och märklig, lite sofistikerad stämning. Morjim. Stranden jag alltid kommer att drömma om.
Årets nya skivor: Babyshambles, Neil Young Live at Massey hall, Bryan Ferrys Dylanskiva, Robert Plant och Alison Krauss. Dungen.
Åters gamla skivor: The Zombies Oddysey & Oracle, Miles Davis the Complete in a Silent Way sessions.
Årets filmer: This is England, Darling, och The Simpsons Movie.
Årets TV-serier: Andra säsongerna av Big Love och Dexter var lysande på varsitt sätt. Californication var årets absoluta överraskning: vem kunde tro att en patetisk sexberoende agent Mulder skulle vara navet i den varmaste och roligaste serien på länge? Och så älskade jag hur Sopranos slutade. Slå mig om ni måste.
Årets matupplevelser: Grillad bläckfisk och Ouzo på stranden på Despotikó. Lammisterband och mellanöl på Leijontornet. Kantarellrisotto och Barolo hemma i köket. Grönsakscurry och 7-up på busstationen i Mapusa.
Årets sport: Hela Formel 1-vm från början till slut. En säsong som innehöll allt, fusk, dåliga förlorare, en helt vansinnigt begåvad rookie och så till slut vann hjälten, killen som det äntligen var dags för.
Årets kvinna: Min nyblivna hustru.
Årets man: Världens slappaste hotellägare, Costas på Ikaria. Om alla vore lika avslappnade skulle det inte bli många hjärtinfarkter.
Årets händelse: Vi slutade låta TV-tablån styra över kvällarna. TV-serier på DVD (och nedladdade) är hela hemligheten.
Årets bisarraste: Vi följer slutet på Eurovisionsschlagerfinalen i en bar på Leidseplein i Amsterdam. Det fnittras.
5 kommentarer:
- jäklar vilken fart det blev på mig nu! Listor! Jag älskar listor! det hade jag glömt. Man tackar.
Man tackar även för senast. Skitkul att äntligen få se er!
...jag har, btw, läst någonstans att människor på väg in i sammabrott, pyskoser och neuroser ofta gör listor när de står på randen till vansinne. Och det verkar stämma. Det vill säga vi halvvanliga gör dem en gång om året. Kvällspress-anställda gör dem mest hela ti´n.
Då är jag ständigt på väg mot sammanbrott. I rasande tempo. För jag gör listor dagligen och stundligen. Över allt och inget. I jobbet och hemma. Senaste listan: "Vilken lista är min bästa hittills?" Rangordning från ett till tio. Etta är "Vilken lista är min bästa hittills?" Knäppt va?
Och jag som trodde det var grabbigt med listor, sedär man lär sig någonting nytt varje dag.
Min roligaste lista är "de tio konstigaste sakerna någon sagt till dig under kärleksakten".
Ro hit! Genast!
Skicka en kommentar