Gamla Stan var nära att bli skådeplats ett nytt blodbad idag, fast denna gång på Österlånggatan. Det är 487 år sedan en dansk låtsaskung (ja, de hatade oss då också!) stängde stadsportarna och hade ihjäl 94 medborgare genom halshuggning och hängning.
Och så idag, den 3 december 2007 så öppnades dödens käftar igen bara ett par hundra meter ifrån Stortorget. En mindre grupp turister strosade längs en regnig och vindpinad Österlånggata. Beväpnade med uppfällda paraplyer. Med spetsen riktad snett uppåt hukade de bakom sina paraplysköldar, utan att se åt vilket håll de riktades. Och naturligtvis kom en med full kraft rakt mot er bloggares hals.
Då jag i självförsvar argt hojtade till och föste vapnet åt sidan fick jag den där blicken som är som en fruktsallad av ignorans, hat och illa undertryckta våldstendenser i retur. Naturligtvis sa JAG "ursäkta" och gick vidare bara för att som vanligt 15 sekunder senare komma på att det för i helvete inte var jag som var på väg att spetsa en helt oskyldig medborgare på mitt äckliga regnbågsfärgade paraply.
Jag blev så förbannad på mig själv att jag tvingade i mig en bryggkaffe efter maten som straff. Jag hade inte förtjänat någon espresso idag.
Nu i efterhand sitter jag dessutom och retar mig på att turisterna inte var danskar, vilket hade gjort detta inlägg åtminstone delvis kul istället för helt meningslöst.
Skitsamma, om fyra dagar ligger jag på en strand och dricker en Kingfisher. Långt ifrån mörker och detta jävla väder, hör ni det danskjävlar!?
1 kommentar:
snart ligger jag också på en strand och dricker.
/Bea - halvtid
Skicka en kommentar