Sitter som vanligt och lyssnar på gammal musik.
Kan konstatera ett par saker:
Jag älskar Cream från 1967. Jag vill inte veta hur det lät när de återförenades 2007.
Och:
Dag Vag var bättre och roligare när jag var 9 år. Jag tror med visst fog att de fans som var äldre än så också gillade röka på ibland, vilket kan ha påverkat deras omdöme.
Vad tror ni?
10 kommentarer:
det känns ju lite jobbigt det här, men jag älskade och älskar dag vag. Och försök inte påverka mig i någon annan riktning. Rökte varken som barn eller nu. Jag är nog bara efterbliven.
För egen del uppfattade jag nog Dag Vag som ett "stort" band (alltså i Beatles/Pink Floyd/The Who-paritet) när jag var liten, vilket kanske gör att deras fall blir tyngre.
När jag lyssnar nu upplever jag dem mest som ganska flåshurtigt taffliga reggaepastischörer med tramsiga texter. Fast Kenny Håkansson(Beno Zeno) är ju en av världens bästa gitarrister iofs. Och det var nog kul att se dem live när det begav sig!
T & e: Tjej och riktig rocker med favoriter i de flesta genrer och årtionden kan inte låta bli tjuvlyssna på högsta volym:
Uppdrag i Geneve med Lustans Lakejer.....
Kanske en smula efterblivet det med men musik är härligt oförklarligt utan rök och eld./m
alltså, jag måste få detta berättat! Vissa tycker kanske inte att det är viktigt, men...
Jag hade gillat dag vag i hela mitt medvetna liv (vid det laget gissningsvis två år). I slutet av deras storhetstiid var jag kanske 13. Och jag skulle få gå och se konsert i östersund där jag spenderade sommarlovet hos min far och den onda styvmodern. Det var mitt dittills största ögonblick i livet. Och! jag fick deras autografer. Skrivna med spritpenna. På mina slitna jeans. Fatta lyckan! Jag var så helt orimligt cool. Redan ett dygn senare hade styvmonstret letat upp de väl gömda brallorna och tvättat dem i 90°. Knappt konturerna stod att finna. Än i dag har jag en rätt komplicerad relation till den kvinnan. Om jag någon gång får styvbarn...
M: Lustans? Well, whatever gets you going.
Torgnysdotter: Vilken mardröm! Vilket kapitel i dina memoarer!
...det finns en rätt otäck fortsättning. Den handlar om en mardrömsfylla år 2001 då jag som o-e-r-h-ö-r-t vuxen fick deras autografer igen. På en jacka. Det verkade som en god idé just då. Inte dan efter. Det som funkade för 15 år sen var plötsligt helt av. ZilverZurfarns autograf såg dessutom ut som SS. Och styvmorsans tvättmedel måste varit magiskt för denna gång funkade det inte alls. Min dyra tiger jeansjacka fick färgas svart. Svart av olles spydiga kommentarer blev även min vardag.
Som sagt var; ett grymt memoarkapitel, med en härlig epilog!
Eller kapitel som när skåningen Niels Jensen använde min kompis hela splitt nya vita jackrygg att skriva sin autograf på istället för att använda den som underlag till den tomma vita pappersservetten ovanpå jackan.../m
Niels Jensen!? Åh, det känns som om jag än i dag är avis på den autografen. Jag var orimligt kär i honom i flera år. Såg filmen G sju (!!!) gånger på bio bara för hans skull. Det måste utgjort en sinnessjuk uppoffring i 13årsekonomin. Än i dag kan jag has (få) repliker utantill!
Min kompis och hennes mamma var INTE glada. Nisse gled ur idollistan men inte texten ur jackan. Undrar om jackan finns kvar..?
Skicka en kommentar