Min laptop pajade igår.
Laddade för ett storgräl med leverantören. Det kom på skam. Efter en minut i telefonkö kom jag fram till en oerhört servil ung man som hjälpte mig att hitta var serienumret stod, inte suckade uppgivet när jag inte visste exakt vilken DVD-brännare som satt i burken och var vänlig nog att tro mig när jag sa att jag inte hade varit oaktsam med datorn. Nu har jag visserligen inte varit det, men det är en vanlig invändning när man ska klaga på någonting som gått sönder.
(Jag kan berätta många och långa historier om hur vissa leverantörer av mobiltelefoner beter sig när deras produkt pajar. Jag nöjer mig med att ge det goda rådet att aldrig köpa en samsung-mobil.)
Hur som helst lovade den unge mannen att ny DVD-enhet och laddare skulle finnas hos mig på fredag.
Ta i trä.


